Du var ingen vanlig kanin. Du var en jättekanin på 7 kg. Du var inte en sån kanin som satt i en bur dagarna i ända. På sommaren fick du vara fri på tomten och du åt alltid upp alla blommor som var extra fina. På kvällarna skuttade du upp i soffan och låg utsträckt och somnade. Precis som en hund. Du följde efter oss på landet när vi skulle ut på en promenad. Jag minns det så väl för 3 år sen och 8 månader att du föddes. Två månader senare hämtade vi dig och du såg ut som en liten duntuss. Öron var så långa att du råkade trampa på dem när du skuttade. Du växte och växte och fick problem med ögon och andning. Och där slutade du. Men du fick ett bra liv. Bo i hela köket,inte i bara en bur.
Jag älskar dig världens finaste kanin. Du kom alltid och hoppade upp i sängen när man fyllde år. Det var den finaste presenten av de alla. Att få ha dig där.
Jag älskar dig <3
Vila i frid Laban <3